Tankarna på min nästa häst finns och jag vet vad jag vill ha. Det är ett litet tag till betäckning, men jag måste börja spåna redan nu. Köpa en häst är inte aktuellt för mig, Ferrari är en egen uppfödning och jag vill göra om det igen. Helt från början. När min kära mor dessutom äger ett mycket fint och trevligt 5-årigt arabsto (även hon en egen familjeuppfödning) så är det för mig givet att hon ska vara mamma till min nästa guldklimp - och min mamma är snäll och lånar ut henne för en betäckning :) 

 

I min nästa häst vill jag ha en mer allroundinriktad individ, mest mot dressyr. Men jag vill även hoppa och prova lite fälttävlan, vidga mina vyer helt enkelt ;) Självklart kommer jag inte släppa distansritten helt, den kommer alltid att ligga varmast om hjärtat och jag kommer förmodligen starta korta sträckor med nästa häst, men den specifika distansträningen och tävling på hög nivå kommer jag lägga på is ett tag. Jag vill utveckla min ridning tillsammans med en lyhörd och känslig häst av större modell med hög ridbarhet samtidigt som jag inte vill släppa araberna helt. Och vad passar inte bättre då än att betäcka Ninni med ett fint engelskt fullblod och ta fram en angloarab? :) 

 

Tanken känns så väldigt rätt och av de få rena fullblodshingstarna som är godkända för angloaveln har jag fastnat extra mycket för en av dom. Han heter Mr Carrera 1123, född -95, är 169 cm i mankhöjd och hans typ tilltalar mig starkt! Han är efter fina Eighty Eight Keys, har spruning in över 2 miljoner på galoppbanan och är efter galopptiden omskolad till dressyrhäst med fina omdömen. I bruksprovet blev han godkänd för angloaveln och hans avelsvärdering lyder:

 

"Ädel och välproportionerlig hingst. Välansatt, något bred hals. Lång, välutvecklad manke och djup, välliggande bog. Långt, sluttande kors. Välbenad. Vägvinnande och rörlig skritt. Energisk, lätt och välbalanserad trav.

 

Tyvärr höll det inte hela vägen för Ferrari & mig. Vi fick bryta efter 101 km av de tänkta 120. Det var formen som svek och såklart blev jag ledsen och besviken just då, men när det hade landat lite kunde jag se tillbaka och lyfta fram det positiva. Syftet med ritten var bl.a att kolla formen på Ferrari, jag ville ha en aktuell status - och det fick jag. Han är inte i den formen jag ville, tyvärr. Han kändes superfin ute på banan och Ferrari talar knappast om att han kanske är lite trött, men det visar sig på pulsen och veterinärerna är där för hästarnas skull.

 

Tävlingen började med problem på invägningen där jag vägde nästan 2 kg för lite! Shit!! Det blev halv panik och jag hade inte en aning om hur vi skulle lösa det. Jag vägde 76,5 med sadeln hemma för 2 veckor sedan och hade inget blyhagel med mig. Men vi lyckades lösa det genom att tejpa fast reservskorna under stigbyglarna och tejpa fast 2 st bogserkrokar (sådana man skruvar in i fronten på nyare bilar) på framvalvet. Tacka vet jag silvertejp!! Fast den ena kroken hamnade lite snett och stötte i mitt vänstra lår lite grann, inte mycket eller ofta men jag kände det ibland. Och jag kan ju tala om att det är inget litet blåmärke där nu!

 

Starten gick bra och jag red tillsammans med Frida S och hennes fina Blazer, vi hade en fantastisk första slinga till sisådär 25 km där YR-klassen som startade 15 minuter efter oss kom ikapp och red om. Som att det inte räckte med en halvt galen och mycket frustrerad Ferrari tappade jag mina sadelpaddar! Jag märkte att dom åkte bak och lyckades rycka loss dom i sista sekund och red med båda 2 i famnen samtidigt som jag försökte kontrollera Ferrari. Det gick någorlunda bra kan jag säga. Men några kilometer längre fram var det dags för hinkning och hela teamet hjälptes åt och lyckades lösa problemet genom att knyta fast dom fram i sadeln. Jag har haft lite problem med att sadeln åkt mycket bakåt och laborerade med vad som skulle vara under, fast det är en annan historia!

 

Skönt att komma in grinden och få lite vila! Slinga 2 flöt på hur fint som helst och Ferrari kändes helt fantastisk, likaså slinga 3. Jag och Frida höll ihop och bara satt och njöt. Framme i den sista grinden, som också innehöll en re-inspection, tog det tyvärr stopp. Ferrari var trött och det var efter re-inspection som dom inte släppte iväg honom. Veterinärerna tyckte han låg lite högt i puls och gick orent fram. Mycket tråkigt såklart, men pulsen vittnar om formen och han låg på 66/68. Lite för trött helt enkelt. Dom kunde inte säga vilket framben han var halt på, bara att han var oren och jag fick känslan av att det var en trötthets hälta.

 

Hur som helst så ville veterinären titta på honom en timme senare bara för att se att han återhämtade sig som han skulle. Ferrari åt och knatade runt lite och väl tillbaka hos veterinären var han helt ok. Nere på vilopuls och den orena gången var borta - skönt! Även landslagsveterinären tittade på honom imorse och det var bara bra, känns bra att han blev ordentligt kontrollerad! Jag ville som sagt ha ett formbesked och det fick jag, efter 10 mil räckte det inte riktigt till. 

 

Som jag nämnt i tidigare inlägg har Ferrari endast gått med vikten i drygt 3 veckor och det var såklart en stor anledning till att det inte gick vägen. Han har ett jäkla huvud och man känner ingenting på honom när han, uppenbarligen blir, fysiskt trött så jag är tacksam för bra veterinärer! Med tanke på detta resultatet planerar vi om resten av säsongen. Han behöver mera träning för att komma i form för VM-kvalshastigheten över 160 km. Nu ska Ferrari få lite vila och det blir även ett besök till equiterapeuten för en check!

 

Annars har det varit en trevlig helg i skåneland med älskling, mamma, pappa och Deztiny!! Stort tack till hela team Red Ferrari!! Vill avsluta detta inlägget med att säga grattis till SM-medaljörerna Frida, Anna och Cecilia! Grymt gjort av er :) Såklart även grattis till Frida S som vann 12-milen! Och grattis till alla er som fullföljde Göingeritten, till mig själv och ni andra som inte gjorde det - bryt ihop och kom igen! Nästa ritt kommer vi tillbaka starkare!

 

Efter en lång och trevlig vecka är det äntligen snart dags för avresa! Som jag längtat :) Bilen är tankad, packningen är klar, Ferrari är laddad, jag är laddad och förmodligen resten av teamet med! Jag och Fredrik lämnar stallbacken med Ferrari imorgon runt 8-tiden och så har vi drygt 3 timmar ner till Glimåkra. Mor, far & Deztiny möter upp på tävlingsplatsen. Det blir lite närmare för dom att åka raka spåret dit. Att inte ha ridit något internationellt sedan 2011 gör att adrenalinet pumpar lite extra och det får mig att längta ännu mer till Tyskland. Låt helgen gå sakta och sen kan vi snabbspola fram till midsommar. Håll en tumme för Ferrari på lördag!