Pics!

Här kommer några fler bilder :) 
 
Scandinavica!
 
Världens strörsta containerfartyg låg inne i gbg. Den tog 26 containrar i bredd!
 
Rast i Kiel
 
Bildag 2, strax norr om Luxemburg.
 
Fransk by. 
 
Våran stuga i mitten.
 
Innan förbesiktning.
 
 
Snart start!
 
 
 
 
 
 
 
 
På hemväg bildag 2, rast mellan Dusseldorf och Kiel
 
Vila i Kiel innan färjan.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

160 km i Frankrike

Nu har vi varit hemma några dagar och landat lite så jag tänkte berätta om resan. Avresan var i tisdagskväll förra veckan. Vi mötte familjen Sundberg nere vid Kielterminalen och så rullade vi ombord. Drygt 14 timmar senare rullade vi av Scandinavica i Kiel och tog sikte på Dusseldorf 50 mil söderut. Vi började bilfärden med 1 timmes paus med urlastning av pållarna. Det var mycket trafik, som alltid i Tyskland, men det flöt ändå på i rätt jämn fart och vi var framme vid stallet i Dusseldorf i skymningen. Boendet för oss och anläggningen hästarna bodde på var toppen så de platserrna rekommenderas starkt, bara att höra av er om ni vill ha info.
 
 
 
Bildag 2 - 38 mil kvar till tävlingsplatsen, endast lite köer i Luxemburg annars rullade det på fint och vi var framme tidig eftermiddag.Tävlingsplatsen var belägen på ett camping - och idrottsområde vid en stor och vacker sjö. Helt perfekt med boende i stuga endast 100 meter från stallarna. Hästarna fick hagar och jag & Liza skrittade en sväng om 45 minuter, Ferrari och Milos var kanonfina och båda teamen tyckte det var skönt att vara på plats. Vi installerade oss själva och hästarna. 
 
Fredagen var en vanlig dagen-före-dag. Red en sväng tidigt på morgonen, vi byggde viloområde, rekade banan, förbesiktade, vägde in, var på invigning & bangenomgång, planerade och laddade inför morgondagens utmaning. Sent på kvällen började det ösregna som höll i sig ända till söndag fm - inte så kul kan jag lugnt säga!
 
 
 
 
 
 
 
 
Lördag - tävlingsdag! Klockan ringde 04.00 och då är man inte speciellt kaxig men så fort man kommit upp, fått på sig tävlingskläderna, gått ut i mörkret och sagt "godmorgon hjärtat, nu kör vi" till sin älskade häst så kommer adrenalinet krypande. Starten gick 05.30 i bäcksvarta mörkret och Ferrari var så fin, lugn och avslappnad men ändå taggad. Pappa hade kompletterat min pannlampa med små och starka ficklampor som han hade satt fast i stigbyglarna och det var helt kanon! Ferrari fick mycket hjälp av de lamporna och han hade hela tiden koll på marken.
 
Normalt sätt är 160 km lagt på 5 vet.gates och 6 st delsträckor men denna var lagd på 4 st vet.gates och 5 delsträckor vilket resulterade i väldigt långa slingor. Banan var lagd över 37, 37, 38, 28 samt 20 km. Jag och Liza höll ihop och kämpade mot regnet och leran, men tyvärr tvingades hon och Milos att bryta efter de 2 första sträckorna. 
 
Sista grinden. 
 
Jag kan inte göra annat än att lyfta på hatten för Ferrari. Han har varit helt fantastisk i alla avseenden, han reser otroligt bra, han har ätit, druckit och varit stabil över hela tävlingen. Han kämpade i ösregn, lera, backar, lite mera lera och ytterligare mera lera. Banan var till största delen lagd i skogen på jordvägar igenom dalar och regnet gjorde de här jordvägarna exremt hala och leriga. Det var kolsvart när Ferrari och jag kämpade oss ut på sista slingan, men vi höll ändå undan för bakomvarande ekipage och red ikapp en fransman vars häst hade tappat gaisten lite men den vaknade till när Ferrari passerade och joggade där bakom oss.
 
Lite glädjetårar blev det allt för hela teamet när veterinärerna började applodera efter slutbesiktningen :) Vid 22.00-tiden var Ferrari tillbaka i boxen, väl omhändertagen, där jag hade väckt honom 04.45 samma morgon. Han var mycket fin på hemgångsbesktningen på söndag fm och fick beröm för bra tarmljud. Hästarna fick åka i samma trailer till Dusseldorf då vi var tvungna att checka in på boendet före 14.00 så mina föräldrar, Lizas föräldrar och hennes syster åkte redan 07.00 på söndagsmorgonen med all packning. Jag, Fredrik, Liza & Danne stannade med hästrna och lämnade tävlingsplatsen vid 11-tiden. Ferrari tog även hemresan jättebra och i tisdags förmiddag travade han ner för slänten i hagen mot sina kompisar och såg oförsämt fin ut, min prins! 
 
I Dussedorf, hemresa.
 
Sötaste bilen, den vänstra alltså ;) 
 
Målet var att rida över 14 km/h, det klarade vi tyvärr inte av pga av banan och jag var besviken över det när jag insåg att vi inte skulle klara den tiden. Vi snittade 12,6 km/h. Men jag måste se till alla förutsättningar inför denna ritten, Ferrari har haft en sårskada (bitskada) på ryggen som stoppat mycket träning plus att han under augusti stod med lunginflammation och på medicinering. Han har verkligen blivit en klippa och rutinen och resvanan sitter som en smäck och han pulsade in på 28 slag/minut i förbesiktningen. Jag är så stolt över honom och mer peppad inför kommande säsong än vad jag är just nu kan man nog inte bli. 
 
Jag ska be pappa maila över bilderna som är tagna med kameran och lägga ut dom med, dessa är från min mobil.