Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Nu är mycket förändrat och från och med söndag kommer jag endast ha en pålle här nere. Ferrari har fått en hålvägg i HF. Den har uppkommit fort och och det är inget som har kännts på honom eller gått att se. Den är uppklippt och det ser lite otäckt ut. Det finns människor som tycker att det ska plastas igen och att han ska tränas och tävlas ändå och så finns det dom som är mer på min linje. Han är såklart försvagad i hoven och han kan säkert hålla alldeles utmärkt för ridning, men det är en väldig skillnad på "vanlig ridning" och tränas för och tävlas på 16 mil. Jag vill inte belasta det här mer än nödvändigt.



Jag tycker det räcker gått och väl att han springer runt med sin egen tyngd. För mig är det inte värt att riskera något och jag skulle aldrig riskera Ferraris hälsa. På tävling kan alltid vad som helst hända såklart och man måste satsa för att vinna men träna inför viktiga tävlingar eller starta honom (som han skulle gjort om 3 veckor) när jag vet att han har en försvagad hov känns inte rätt. Jag vill att det växer ner så jag kan träna och tävla på en hel hov. Därför åker Ferrari och Filur upp till mamma och pappa och ska gå på lösdrift 4-5 månader så Ferrari kommer tillbaka till västkusten i Augusti. Det finns planer för hösten och vintern, tävlingsmässigt, men jag håller på det! Hur som helst, den stora frågan - är jag klok eller feg?

På torsdag ska jag och Fredrik och upp till mamma och pappa för att på fredag händer det stora grejer i min kära systers liv. Det är hennes disputation i biomedicin :) Det har varit planerat sedan länge så den ända förändringen på den fronten är att trailen med två av mina prinsar i får följa med. Så framöver kommer jag bara ha en häst. Vilket helt ärligt kan vara ganska skönt. Nu får Indianen all tid och det kommer bli underbart trevligt. Fast jag kommer sakna ihjäl mig efter Ferrari, på 11 år är den längsta tiden jag har varit ifrån honom 3 veckor. Så det får bli en och annan påhälsning :)



I helgen var det distansgala i Herrljunga och jag & mamma var där på lördagskvällen. Ferrari fick sin 1000 kilometersbuckla - roligt! Duktiga pojken :) Så nu står den fint i bokhyllan brevid mina kilometersplaketter. Förutom galan på lördagskvällen var det en fullspäckad helg. Mamma kom ner i fredags med tåg och lördag dag spenderades i stallet och under söndagen körde vi Ferrari till Lindesberg och hans ET. Pappa mötte upp och hämtade sommardäck till sin merca som jag hade med mig och mamma såklart! Som tur var hade jag även finaste Ia med mig, det var alldeles för länge sedan vi sågs!

Det var skönt att få Ferrari genomgången även om han ska vila nu. Omkullridningen på travbanan här om veckan hade satt sina spår och förmodligen vurpan i Danmark också. Det fanns en del smågrejer på honom. Manken var förskjuten, ryggen lite sne, låsning i höger bog, låsning i nedre halsmuskelfästet höger sida, låsning i inre lårmuskelfästet höger bak och låsningar i nacken båda sidor dock lite mer på höger än vänster. Enligt ET berodde detta på olyckan på travbanan där vi dammade rätt ner i backen i 23 tempo. Det ända jag har kännt på Ferrari har varit att han inte var lika villig att ta höger galopp. Han var kanonfin i senor och leder vilket är skönt att höra i eländet!

Här är en liten film på Ferrari från i lördags när jag släppte och grejade lite med honom på ridbanan. Han hade total damp och drog säkert tolv varv i fullfart innan han funderade på att lugna ner sig ;)